Start | Grunden | Undervisning | Länkar | Kontakt | Om sidan |
Detta bibelstudium skrevs ursprungligen i september 1997 och har genomgått
vissa modifieringar. Ondskan: Satan och demonerInnan Gud skapade universum skapade Han änglar. Avsikten med dem är att de skall tjäna och tillbe (ära, upphöja) Gud. Bibeln nämner ängeln Mikael som en ärkeängel. Troligtvis är också Gabriel en ärkeängel. I de apokryfiska böckerna nämns Rafael och Uriel. Elohim är ett hebreiskt namn på Gud och ändelsen -el på änglarnas namn indikerar att de tillhör Gud. Djävulen var från början en ängel, skapad av Gud. Vissa källor tyder på att även han var en ärkeängel som från början hette Satanael, som när han föll (se nedan) förlorade ändelsen och fick namnet Satan. Andra namn på honom är Lucifer, Djävulen och Beelsebul. I Hesekiel kan vi läsa om Satan (djävulen): "Så
säger Herren, Herren: Du var förnämst bland härliga skapelser, full med
vishet och fullkomlig i skönhet. I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd
i alla slags ädla stenar: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx
och jaspis, safir, karbunkel och smaragd, jämte guld. Du var prydd med
smycken och klenoder, beredda den dag då du skapades. Du var en kerub,
som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget,
du fick där gå omkring bland gnistrande stenar." (Hes 28:12-14) Men en dag gör Satan uppror emot Gud. Han har bestämt sig för att han
vill ha lika mycket makt som Gud. Hesekiel fortsätter: "Lyckosam
var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdighet
blev funnen hos dig. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt
med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och
förgjorde dig, du vittskuggande kerub. Du fick ej stanna bland de gnistrande
stenarna. Eftersom ditt hjärta var högmodigt över din skönhet och du förspillde
din vishet för ditt pråls skull, därför slog jag dig ned till jorden och
prisgav dig åt kungarna, så att de fick se sin lust på dig. Genom dina
många missgärningar vid din orättrådiga köpenskap vanhelgade du dina helgedomar.
Därför lät jag eld gå ut från dig, och av den blev du förtärd. Jag lät
dig ligga som aska på jorden inför alla som besökte dig. Alla som kände
dig bland folken häpnade över ditt öde. Du tog en ände med förskräckelse
för evig tid." (Hes 28:12-19)
I Gamla Testamentet framträder Satan mest som en person som, efter Guds tillåtelse prövar människor:
Eftersom Satan är skapad av Gud är Gud självklart mycket starkare. "Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er." (Jak 4:7). Egentligen har ju Gud redan besegrat Satan. "Han har klätt av väldena och makterna1 och förevisat dem offentligt, när han på korset triumferade över dem." (Kol 2:15), "Men ni, mina barn, är från Gud och ni har besegrat de falska profeterna, ty han som är i er är större än han som är i världen." (1 Joh 4:4) Det kan tyckas märkligt att Gud inte krossar Satan genast, men Han vill ge alla tid att omvända sig. "Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig" (2 Pet 3:9) På domens dag skall Satan och hans anhängare straffas: "Och djävulen som hade bedragit dem, kastades i sjön av eld och svavel, där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de skall plågas dag och natt i evigheternas evighet" (Upp 20:10) Läs gärna på egen hand |