Lögnens fader Studera din motståndare Idrottslag studerar ofta sina motståndare t.ex. genom att se på videoinspelningar på deras matcher. De lärs sig deras taktik och lägger därifrån upp en plan har de skall kunna besegra dem. Kanske borde vi kristna göra likadant andligt; studera vilken taktik våra andlige motståndare har. Jag trodde tidigare att jag kände till djävulens taktik. Om man tittar på Bibelns berättelse om Adam och Eva och så frestade han dem och de föll för frestelsen att äta av den förbjudna frukten. Så frestelsen antog jag vara hans huvudtaktik. Dessutom har han, tänkte jag, lite sekundära "vapen" som rädsla, bitterhet och annat otrevligt. Lögnen är grunden Men när jag började studera berättelsen i 1 Mos 3 lite mer på djupet upptäckte jag något intressant. Se här på dialogen mellan Ormen och Eva: "Men ormen var listigare än alla markens djur som HERREN Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: "Har Gud verkligen sagt: Ni får inte äta av alla träd i lustgården?" Kvinnan svarade ormen: "Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på det träd som står mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, ty då kommer ni att dö." Då sade ormen till kvinnan: "Ni skall visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont."" (1 Mos 3:1-5) För det första - som du kanske hört i någon predikan - så börjat djävulen med att ifrågasätta Guds Ord; "Har Gud verkligen sagt...?". Och sedan kommer väl själva frestelsen, "den dag ni äter av [frukten] skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont". Eller? Titta riktigt noga, så ser du en liten detalj däremellan. Djävulen säger "Ni skall visst inte dö!". Han ljuger. Jag tror att det utgör grunden för frestelsen. Tänk om djävulen istället hade sagt "Förvisso kommer ni dö, men frukten är verkligen smaskig och när ni äter skall era ögon öppnas, så att ni blir som Gud med kunskap om gott och ont". Hur frestande hade det då varit att äta av den förbjudna frukten? Inte särskilt, förmodar jag. Djävulen är tvungen att ta udden av vad Gud sagt, av det som hindrade dem från att äta. Han är tvungen att ljuga och säga "Ni skall visst inte dö!" för att det skall bli lockande. Jag kommer fortsättningsvis använda alkohol som ett exempel på frestelse. Jag vill dock påpeka att Bibeln så vitt jag kan se inte kräver (eller ens tycks uppmuntra till) total avhållsamhet från alkohol. Men vi känner ju alla till de problem som alkoholism kan orsaka. Hur frestande hade alkohol varit - för de som har problem med det - om det inte hade varit för lögnen att det kunde tillfredsställa och lösa våra problem? Tänk om djävulen hade sagt "Du kommer förvisso få baksmälla, förora din omdömesförmåga och riskera missbruk och på sikt skrumplever, men klart du skall ha dig en sup. Eller hur!?". Inte särskilt frestande eller hur? Han är därför tvungen att börja med att så in lögnen. "Ta dig en sup, så känns det bättre. Bara ett glas, så orkar du med alla bekymmer." Jag tror att lögnen på samma sätt är grunden för nästan allt djävulen kastar på oss. Han börjar med att så in lögnen och på den så bygger han frestelser, rädsla, bitterhet, vrede, avund, ... Frestelse Rädsla Bitterhet Ilska ... Lögnen Lögnens fader Jag hittade en kristen skämtteckning på Internet, där Jesus säger till djävulen "Vet du hur jag märker när du ljuger? Dina läppar rör sig." Det säger ganska mycket - djävulen ljuger hela tiden! "[Djävulen] har varit en mördare från början och har aldrig stått på sanningens sida, eftersom sanning inte finns i honom. När han talar lögn, talar han av sitt eget, ty han är en lögnare, ja, lögnens fader." (Joh 8:44) Lögnen är känslomässig Världens antagligen mest respekterade och välkända kvinnliga predikant, Joyce Meyer, berättar in en predikan om en kvinna som kom till henne och sade "Hjälp mig, djävulen har ljugit för mig!". Joyce skall då ha svarat "Om du vet att det är djävulen, och du vet att han ljuger - vad är problemet?". Jag tror dock att det oftast inte är riktigt så enkelt. Jag tror att lögnen som djävulen sår är en emotionell lögn, som sätter sig i känslolivet. Det gör att den inte går att resonera bort. Människor styrs av sina känslor. Vi kan tycka att det inte borde vara så, och vi kan påstå att det inte är så, men den krassa verkligheten är sådan. Om jag är glad, blir mitt beteende därefter. Om jag är arg, likaså. Om jag blir uppsagd från jobbet, är det mina känslor som avslöjar om Gud för mig är min försörjare. Om jag känner oro över hur det skall gå och hur jag skall hitta ett nytt jobb, så litar jag ju inte riktigt på Gud. Känslorna blir en "termometer" på hur det egentligen står till med oss. [I predikan fick jag här hjälp av en vän att göra en konkret illustration som är svår att förmedla med text, så försök ha lite fantasi] Man skulle kunna illustrera de känslomässiga lögnerna med linor med krokar på - som fiskelinor. Försök att få någon att ramla (ner från en pall, t.ex.) bara genom att prata med dem. Jämför det med att djävulen lockar "Skall du inte ha en öl? Det skulle väl sitta fint?". Det har inte någon nämnvärd effekt. Om man däremot har sått in lögnerna, och fått dem att sätta sig som krokar i personen i fråga, så blir det mycket lättare. Lögnerna kan t.ex. vara "Alkohol skulle lösa dina problem. Alkohol tillfredsställer." När krokarna väl är på plats i känslolivet behöver jag egentligen inte säga någonting. Jag behöver bara rycka lite i snöret, så är personen på fall. Djävulen behöver bara väcka känslorna, kopplade till lögnen, till liv för att personen skall falla för frestelsen. (Bilden till höger är väl drastisk) Går ej att lära bort Det som gör det hela så besvärligt är att det inte går att "bota" lögnerna med intellektuell kunskap. Eftersom lögnerna sitter i känslolivet så hjälper det inte. Det räcker inte att skicka en alkoholist på kurs, och lära honom/henne om alkoholens faror. Detta gör det också svårt att upptäcka orsaken till våra problem. Jag kan inte enkelt jämföra mina kunskaper och uppfattningar mot en "mall" av teologiska eller vetenskapliga utsagor och hitta felet, eftersom du på ett intellektuellt plan inte behöver "hålla med om" lögnen. Du kan inse att alkohol är farligt - du kan tycka det är fel att dricka sig berusad - och ändå så faller du för frestelsen när angreppen kommer och känslorna väcks till liv. "Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." (Ords 4:23). Kanske menar Gud här "Se till att skydda ditt känsloliv, för om en lögn planteras där, så kan den kontrollera ditt liv". "...från början" När jag började studera detta började jag också fundera över vilka "krokar" djävulen har i mig. När man såg det ur det här perspektivet kunde jag uppfatta ett par stycken, mer eller mindre framträdande. En annan sak som slog mig, är att man nog kan "variera" Joh 8:44 (ovan) lite grann. Djävulen har nog inte bara varit "en mördare från början" utan antagligen har han också varit "lögnens fader" från början. Och inte bara från början av Bibeln - från 1 Mosebok då han lurar Adam och Eva att äta av den förbjudna frukten - utan också från början av våra liv. Redan när vi var barn och (för oss som inte räknar oss som kristna "sedan födeln") redan innan vi blivit kristna. Även om vi sedan studerar Bibeln och får undervisning om hur det egentligen står till - och lär oss det intellektuellt - så rår det inte bot på problemet i känslolivet. Det är bara för djävulen att använda lögnerna för att väcka känslorna till liv. Enligt min egen erfarenhet sker det oftast när man på annat sätt är extra sårbar, t.ex. genom att man är trött. Vi bär masker Bland det jobbigaste jag vet, är när folk kommer fram och säger "Hur är det?". Givetvis tycker jag om när folk bryr sig, men denna fras används oftare som en hälsningsfras än som en uppriktig fråga. Man undrar egentligen inte hur det står till. Och om det då inte är bra, så är det inte så roligt att behöva "slingra sig". Inte nog med att det redan är jobbigt, man tvingas dessutom ljuga! Vi har så lätt för att ta på oss masker, och dölja hur det egentligen är - tyvärr inte minst när vi träffas i krykan. Ibland har jag fantiserat om vilken reaktion man skulle få, om man när någon frågar (förlåt, hälsar genom att säga) "Hur är det?" skulle svara "Det är jättedåligt. Jag kunde knapp motivera mig att stiga upp ur sängen i morse"... Egentligen så borde vi kunna vara ärliga med varandra. Man borde kunna ställa frågan ärligt till varandra, "Hur är det egentligen?", och man borde då kunna svara ärligt. Kanske behöver man då säga "Djävulen har ljugit för mig, kan du be för mig?". Kanske är det inte rätt tid och plats i kapprummet före/efter gudstjänsten. Den bästa platsen är egentligen i en liten grupp (en cellgrupp, husförsamling, bönegrupp eller vad man väljer att kalla det), där man kan träffas regelbundet och vara ärliga med vad man kämpar med, och stötta varandra med uppmuntran och förbön. Maskerna orsakar också ett problem i församlingens relation till omvärlden. Människor utanför kyrkan får lätt en bild av att alla kristna är så perfekta och präktiga. Själva kanske de känner sig trasig och misslyckade, och då tror att de inte duger. De kanske inte ens vågar visa sig till en kyrka. Jag tänkte själv i de banorna innan jag fann en församlingsgemenskap. Vi behöver vara ärliga med att livet är jobbigt ibland och att vi alla har problem - ingen är perfekt. Djävulen har ljugit för oss allihop. Hur blir man fri? För att bli fria från angreppen tror jag vi måste lära oss att inte längre be att djävulen slutar dra utan istället be att Gud tar bort krokarna. Istället för "Hjälp mig igenom detta" och "Låt det sluta kännas så jobbigt" så måste vi be Gud exponera lögnen i könslolivet, annars kommer problemen tillbaka. Guds ljus måste komma och sätta oss fria. Guds ljus måste lysa in i vårt känsloliv och avslöja lögnen. Då kan kroken tas bort och djävulen har inte längre något fäste i oss. Jag tror att Guds ljus kan komma in i vårt liv på olika sätt. Det kan t.ex. ske genom att vi läser Bibeln för den Helige Ande kan göra Ordet levande för oss. "Ty Guds ord är levande och verksamt" (Heb 4:12). I de flesta fall tror jag att man dessutom behöver be. Det kan vara väldigt bra att be om förbön från någon utanför familjen. "Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra" (Jak 5:16). Det finns en styrka i att visa sin svaghet, att våga exponera sig själv och säga "Djävulen har ljugit för mig, kan du be för mig?". Ibland kan lögnen vara sammankopplad med något minne. Något som kanske inträffat långt tillbaka i tiden och man rentav glömt själva händelsen, men känslorna ifrån händelsen finns kvar. Ibland kanske man behöver gå tillbaka och komma ihåg den här händelsen, så att Guds ljus får lysa in i minnet. Jesus får möta dig där och tala om att de känslor som planterades i dig då inte var sanna. Du var inte övergiven. Det var inte ditt fel. Gud får ta bort krokarna och sätta dig fri. I Johannes 8:32 står "och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.". Ordet "förstå" skulle också kunna vara "lära er" och ser man hur ordet i grundtexten används på andra ställen kan det också betyda "lära känna" (jämför t.ex. Joh 10:27). Fariseerna hade lärt sig sanningen - de hade stor kunskap i Skriften. Vad vi behöver är att lära känna Sanningen. Sanningen behöver finnas inte bara i vårt intellektuella kunskapsförråd utan också i vårt känsloliv. Vi behöver "förvandlas genom sinnets förnyelse" (Rom 12:2). Vi behöver alla bli fria Jag tror att djävulen har ljugit för oss alla. Vi behöver alla bli satta fria från lögner i vårt känsloliv - stora eller små. Kanske är du sjuk i din kropp och djävulen har ljugit för dig att du inte kommer bli frisk. Du tror på ett intellektuellt plan att du kan bli frisk - du har läst din Bibel och vet att Gud botar. Men i ditt känsloliv har djävulen sagt "Det funkar inte för dig" och du har ingen verklig tro på att det skall ske. Gud vill exponera den lögnen och säga att det gäller även dig. Först får du ta emot Sanningen, sedan får du ta emot helande. Så jag vill uppmana dig som läser detta att be till Gud och fråga vilka lögnerna i ditt liv är. Ge det tid att fundera och låta Gud tala. Be sedan att Gud sätter dig fri. Mattias